.

Författare: Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah
Källa: Madjmû´-ul-Fatâwâ (3/245)
(darulhadith.com)

Det är obligatoriskt att veta att det inte är tillåtet för någon att fördöma någon annan utan bevis och belägg. Ingen har rätt att ålägga någon något. Det är inte tillåtet att varna för någon utan ett specifikt bevis. Det enda undantaget är Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som förkunnar från Allâh och som skapelsen är ålagd att lyda oavsett om intellektet begriper det eller inte. Hans underrättning är bekräftad i det vi vet och det vi inte vet.

Fördömandets första nivå är att fördömaren har kunskap om det han fördömer och mäter människorna med. Ingen av Allâhs skapelser har rätt att annullera ett uttalande eller förbjuda en handling utan ett klart bevis. Skulle man däremot inte uppfylla det, hör man till dem som Allâh sade om:

”Att någon utan grund, utan bevis, sätter Allâhs uppenbarelser i fråga är djupt förhatligt för Allâh och för de troende. Och därför förseglar Allâh varje högmodig och självgod översittares hjärta.”
40:35

Jag tar emot mina motståndare med öppet bröst. Även om de skulle överskrida Allâhs gränser och ge sig på mig genom att anse mig vara otrogen eller syndig, ljuga om mig eller använda sig utav hednisk fanatism mot mig, överskrider inte jag Allâhs gränser mot dem. I stället bemästrar jag det jag säger och gör, väger det i rättvisans våg och låter det följa Skriften som Allâh uppenbarade och lät den vara vägledning åt folket och en domare i det de tvistar om. Allâh (ta´âlâ) sade: