.

Anas rapporterade att Profeten Mohammad, sallalahu aleyhi wa salam, sade (ungefärligt) att den som vill känna sötman av imaan måste inneha 3 egenskaper:

• Älska Allaah och Profeten Mohammed, aleyhi salaam, mer än något annat, även dig själv.
• Älska någon endast för Allaahs skull
• Hata att gå tillbaka till kufr lika mycket som att kastas i en eld

Jag och mina systrar brukar prata om att svenskarna skulle bli bra muslimer inshaAllaah, pga. deras akhlaaq (karaktär). De är väldigt lika muslimer när det gäller hur man ska bete sig bland folk, mot sina nära och kära m.m. (förutom en sak och det är gällande släktbanden - i islam är det viktigt att hålla släktbanden medan svenskarna är dåliga på det).

Men en sak som jag finner besvärligt med att jag är uppväxt här med svenska föräldrar och svenska normer och värderingar är kvinnosynen. Jag var närmre 20 när jag blev muslim och därmed har jag haft det synsättet på kvinnor under en väldigt lång tid och den är lite svår att få bort. Även fast jag genom tal kan säga hur en kvinna bör vara så har jag svårt för vissa saker undermedvetet. Jag vet nu att det naturliga för kvinnan är att vara i hemmet med barnen - det är hennes jobb. Jag skulle aldrig vilja ha ett annat jobb! Vilken välsignelse - att få ha att uppfostra sina barn och göra sin man nöjd som arbete!

Men här i Sverige så ska kvinnan vara Superwoman. Kvinnan ska vara så kvinnlig som möjligt men ha manliga egenskaper samtidigt. Hon ska ha sexuell erfarenhet och veta vad hon vill men samtidigt oskuld. Hon ska kunna allt om kläder, smycken, smink, skor och samtidigt kunna vara självständig när det gäller att fixa, hamra och spika i hemmet och veta hur man fixar bilen. Hon ska ha en utbildning och karriär och även hinna ta hand om hemmet och barnen. Hur kan ett hem vara lyckligt baserat på detta?

För att man ska kunna leva i harmoni tillsammans måste man ha klara regler och uppdelade sysslor - det vet vi alla, även fast de inte är muslimer så brukar man vilja veta vad ens egna sysslor är. Så i islaam är allt redan bestämt för oss och det blir inget tjafs om vem som ska laga mat på kvällen då båda har kommit hem från jobbet helt slutkörda.

Vad jag vill få fram är att islaam är frihet för mig. Det är en sådan lättnad att få vara kvinna för en gångs skull och inte skämmas för det utan tillochmed vilja lyfta fram de "kvinnliga" sidorna i mig! Hade jag fått välja hade jag nog skippat den här uppfostran jag har fått där jag har lärt mig att kvinnan ska vara självständig och inte olik mannen, men alhamdulillah - allt jag har gått igenom tills idag har gjort mig till den jag är och det var Allahs Plan. Alhamdulillah för islam och frihet för kvinnan!

Ända sen jag blev muslim har jag funderat över detta att älska för Allahs skull. Det är något jag har strävat efter och försökt losta ut hur jag kan göra på bästa och ärligaste sättet, med ikhlaas. Å ena sidan tänker jag att om jag inte tycker om en person för dess personlighet, ni förstår ju att alla människor kan inte klicka, så är det lättare för mig att umgås och verkligen försöka älska denna endast för att det är en Gudsfruktig person. Förstår ni hur jag tänker? Men å andra sidan så kan man ju älska en persons personlighet för att den präglas av taqwa och ikhlaas. Jag menar - mina icke-muslimska vänner älskar jag inte på samma sätt som mina systrar eftersom de lever ett liv som vår Skapare hatar - hur kan  man älska något sådant?

Men allr detta går tillbaka till det jag skrev i nedanstående inlägg - vi måste rannsaka oss själva och verkligen tänka efter varför vi gör det vi gör. Alla saker i vardagen förtjänas att rannsakas. 

Allah säger i Qur'aanen:


Muhammad Aal - Shaykh lär oss att Profeten, aleyhi salaam, brukade läsa al-Faatihah,början av sura al-Baqarah, ayatul-Kursi, suratul-Ikhlaas, suratul-Kaafiroon, al-Falaq och an-Naas, men som versen ovan indikerar så är hela Qur'aanen ash-shifaa’, läkedom, för människan.
Ruqyah går att applicera på psykisk ohälsa såväl som fysisk ohälsa, ett sätt att gra ruqyah på är att lägga handen över platsen där det gör ont, säga Bismillaah, i Allah's namn, 3 ggr och sedan upprepa denna du'a 7 gånger:

Någon går bland oss som vem som helst. På två ben och andas in, andas ut. Blinkar, kisar mot solen och huden blir varm och producerar droppar av svett som rinner längs pannan. Andas in, andas ut. Hör hur fåglarna kvittrar, eller snön knarrar, eller bomberna i staden bredvid. Skottlossning eller barn som leker. Känner lukten av mat, av nyklippt gräs, havet. Av döda kroppar som steker i solen eller nygräddade våfflor. Ett kraft-tag på en avtryckare och allt är glömt. Allt är borta och det är endast Allaah och Hans tjänare i tystnaden. Tystnaden. Ensam i graven där Munkar och Nakir väntar på att fråga. Trodde att allt var förberett och att döden var väntad men skräcken i ögonblicket då kulan penetrerar kroppen är starkare än någonsin. Smaket av blod och skräcken. Skräcken. La ilaha il-Allah. La ilaha il-Allah. La ilaha il-Allah. Väntar på att begravas medan familjen, vännerna, systrarna och bröderna gråter, smärtar. Gråter, tröstar. Gråter. Som om det aldrig ska ta slut. Smärtan och saknaden är så intensiv att man kan ta på den. Nästan känna smärtan med händerna, i munnen. I natten.